S/Y Nordic Lady

Distans: 90 nm Tid: 19 tim. Chaguaramas, Trinidad	10 april 2009 Det blev en skvalpig seglats till Trinidad, motvind och grov motsjö. När vi på morgonen, i mörkret närmar oss inloppet till Chaguaramas på Trinidad, letar vi efter angöringsfyren men den finns inte på plats.
	Efter 19 timmar lägger vi till vid bryggan, som är avsedd för nyanlända båtar som ska klarera in. Här gungar det rejält, när fiskebåtar hela tiden åker förbi i hög fart. Tullmyndigheten är öppen dygnet runt och här måste man klarera in omedelbart, om man väntar några timmar kan man få dryga böter. När vi har klarerat in, flyttar vi båten till Crews Inn Marina där det är lugnt och trivsamt. Här ligger vi kvar tills vi ska ta upp båten på varv den 15 april.
	I Chaguaramas finns det flera varv och det har skapats en hel industri som tar hand om segelbåtar från jordens alla hörn. Det finns också varv som reparerar handelsfartyg och fiskebåtar. Tidigare var det en amerikansk flottbas här.
	Vi har några sköna dagar i marinan och passar också på att rengöra och torka seglen, vika ihop dem på den stora, rena bryggan och packa ner dem i säckarna. Packar även ihop jollen, har ingen användning för den längre utan vi kan använda cyklarna när vi ska ta oss till andra platser. Motorn servades och rostfritt polerades. Luftfuktigheten är hög här, så vi köpte en air conditioner för att vi ska få det lite svalare och torrare ombord och förhindra att fukten ska bli grogrund för mögel.

	15 april 2009 Nu är det dags för att ta upp båten på Power Boats Yard. Upptagningen går bra och efter ett tag är hon på plats. Här ska vi passa på att måla botten och byta ut den tvåbladiga propellern till en trebladig.

	Det ligger många svenska båtar här och några besättningar finns på plats och övriga har åkt härifrån. Hanna Thompson är svenska och bosatt på Trinidad. Hon är kontaktperson för de skandinaviska seglarna och är mycket hjälpsam och tillmötesgående. Varje måndag eftermiddag kom Hanna till varvet och då samlades de skandinaviska seglarna på matstället Roti Hut och hon informerade om stort och smått på Trinidad. Vi träffade flera härliga långseglare och de flesta av dom hade varit ute och seglat under många år.
	Luftkonditioneringen installerades och livet ombord blev mycket behagligare, innetemperatur 20 grader istället för 35 grader och torra sängkläder istället för fuktiga. Vi rengör allt noggrant invändigt för att inte få besök av objudna gäster såsom ex. kackerlackor. Vi stuvar ner allt som förvaras på däck i båten, för att i möjligaste mån försvåra för dem som vill stjäla. Varvsledningen försöker hela tiden att förbättra säkerheten. Vi trivs mycket bra på varvet och alla människor som arbetar här är trevliga, mycket hjälpsamma och det är lätt att få kontakt med dem. Det är också roligt och stimulerande att umgås med grannarna, långseglare från andra länder och lyssna till deras upplevelser.
	Vi har besökt Port of Spain, huvudstaden på Trinidad. Staden sjuder av liv och det är en härlig atmosfär. Här finns det mesta att köpa och till rimliga priser.

	5 maj 2009 Idag flyger vi hem till Sverige och återkommer om några månader.

	20 oktober 2009 Idag landade vi på flygplatsen i Port of Spain och på e.m. var vi tillbaka på Power Boats Yard. Varvet ligger intill regnskogen, som finns på andra sidan vägen.

	Nordic Lady är lika ren och fin, som när vi lämnade henne.Allt är ok ombord, inga objudna gäster. På däck hade vi fått besök av getingar, vilka tyckte att radarn var en bra plast att bygga sitt bo på. Dom visste inte att det fanns flytande radar ombord. Efter att ha fått sig en dusch, valde dom att flytta.
	Botten är helt renskrapad, epoxibehandlad och målad. Hela skrovet är sandpapprat och vaxat. Nymålade stripes, den trebladiga propellern och ny rostfri kätting är på plats.

	Däcket är rengjort och ny nåtmassa har ersatt den tidigare, på några platser där den släppt.
	Vi har varit på ett par utflykter, arrangerade av Jesse James. Han är ägare till Maxi Taxi Service och förutom taxirörelsen, erbjuder han olika och personliga utflykter. Jesse är en mycket trevlig, serviceminded och jätteglad kille.
	Vi åkte till den lilla byn La Brea ( Pitch) och tittade på Pitch Lake, en så kallad asfaltsjö. Den är världens största, naturliga asfaltsjö och har en areal på ungefär 41 hektar, ca 75 meter djup i centrum och en uppskattad volym på ca 10 miljoner ton. Vi gick runt på sjön, tillsammans med en guide i röd t-shirt. Man måste gå med officiellt utbildade guider, för vissa platser kan vara farliga att trampa på. Man vill heller inte ramla ner i någon av springorna.

	Guiden visade en bild på en ung pojke, som hade ramlat i en gång och enligt henne var det en lång och besvärlig process, att tvätta bort allt det svarta. I denna sjö fanns det också en näckrosdamm och det var verkligen en färgklick i allt det svarta.
	Det finns några kända asfaltsjöar till, i världen. Många viktiga däggdjursfossiler har hittats i asfaltsjöar. De djur som går ner sig i en sådan, blir bevarade i all oändlighet.
	En annan dag åkte vi till en man, som tillverkar steel pans och han visade och berättade ingående hur det går till. Steel pans kommer ursprungligen från Trinidad.

	Vid sidan om stod en annan man, som skulle spela för oss och han fick vänta länge innan historien, om steel pans ursprung och utveckling var klar. Enligt uppgift, var han en känd musiker och förekom ofta på TV.

	Därefter åkte vi till Angosturafabriken i Laventille. I fabriken tillverkas också rom, läsk och olika såser. Angostura Bitter tillverkas enligt ett hemligt recept, ingredienserna består av en unik blandning av naturliga örter och kryddor. Det var en doktor Siegert som utvecklade det hemliga receptet, år 1824. Han var kirurg i Simon Bolivars arme’ i Venezuela och utvecklade det för att förbättra soldaternas aptit och matsmältning. Ordet Angostura kommer från staden med samma namn i Venezuela. Angostura är en unik smakförstärkare i matlagning, i drycker och i desserter. Förutom som smakförstärkare, fungerar också några droppar angostura i ett glas med varmt vatten, mycket bra mot illamående och diarre’.
	På vägen hem stannade vi till vid ett hinduiskt tempel, som låg vid vattnet. Det var en mycket fridfull och vacker plats. På stranden var det tre stycken avlidna som kremerades och efter kremationer, sprids askan i havet. Alla vuxna hinduer skall kremeras, men barn under 1 år samt präster skall jordbegravas.

	Trinidad & Tobago är en multireligiös nation och de största religiösa grupperna är romerska katoliker och hinduister.
	Militärmuseet, som finns här i närheten, är också värt ett eller flera besök. Det finns massor av intressanta föremål och historia att ta del av.
	Alla besöken var mycket intressanta och givande. Det var en speciell känsla att besöka mannen, som tillverkade steel pans vid sin container och höra honom engagerat berätta om instrumentet. Det är en hel vetenskap, att kunna framställa tonerna i tunnorna.
	Vi har också varit till Port of Spain ett par gånger. En gång när vi satt och fikade, träffade vi en f.d. fotbollsspelare från orten och han hade varit i Sverige. Han kände till många svenska fotbollsspelare och sa’ namnen på alla. En annan gång när vi satt i en park, kom flera människor fram och önskade oss välkomna till Trinidad och alla som gick förbi hälsade. Det är inte så många turister där, så man lyser lång väg.

	Som vi tidigare har berättat, så finns det många svenska båtar här. Nu har vi bl.a. träffat besättningarna på Rosalinda, Balder, Charlotta, Kaiso, Chiquitita, Ohana, Emmy och Unicorn. Förutom att vi träffas varje måndag, så träffas vi också på lördagar. Då tar alla med sig mat och dryck, samlas på Roti Hut och har mycket trevligt och roligt ihop.
	Roti Hut är ett enkelt, litet matställe, som serverar roti. Roti är ett traditionellt bröd, med ursprung i Indien och Pakistan. Det är en populär rätt i många västindiska länder, speciellt på Trinidad och Tobago. Roti serveras på många olika sätt, bl.a. fyller man brödet med currygryta, innehåller oftast potatis och kött av något slag som kyckling, get, nötkött eller räkor.

	I våras planerade vi att sjösätta båten den 16 november, men Janne fick bihåleinflammation, så vi har flyttat fram datumet en vecka. Han var till en närbelägen vårdcentral med gott renomme’ och efter en noggrann undersökning, fick han en penicillinkur.
	Nu ser vi framemot den 23 november, då vi enligt planerna ska sjösätta. Därefter far vi till Scotland Bay som ligger en liten bit härifrån. Vi får lämna Trinidad först den 1 december, enligt våra försäkringsvillkor. Då anses det att orkansäsongen är över.

	15 november 2009 Vi har umgåtts en hel del med det härliga och humoristiska paret Ulf och Karin, vilka har sin båt S/Y Ohana på samma varv som vi. Första mötet med dem var på St.Lucia, Rodney Bay Marina i början på mars. Vi har tagit beslutet att vi vill gärna segla tillsammans, först till Grenada och därefter västerut.


	23 november 2009 Idag, den 23 november, sjösattes Nordic Lady. Härligt att vara i det rätta elementet igen.

	I samband med sjösättningen kom VVS-montören David ombord, för att åka med ut till Scotland Bay och kontrollera att vår watermaker fungerar som den ska. Vattenkvaliten är bra därute, men inte här vid varven. Det gjorde den inte, visade det sig. Vi lägger till i Crews Inn Marina. David kommer och hämtar vår watermaker och tar in den på verkstaden, för en genomgång. Efter många dagar kommer han tillbaka med den och nu ska den vara funktionsduglig igen.
	Crews Inn Marina är en trivsam och modern marina. Trevlig personal, bra service, rent och fint. Dessutom får vi en tidning levererad till båten varje morgon, det har vi inte upplevt någon annanstans. Till marinan hör ett hotell, en restaurang och en pool och i den har vi tagit oss några dopp. Vid poolen bor några leguaner och dom har vi sett varje gång vi varit där. Fascinerande djur och dom är inte alls skygga. Det bor också några pelikaner här, som vi ser varje dag.

	I marinan ligger Mayflower II och ombord finns det trevliga paret, Owe och Greta från Göteborg. Greta är en fantastisk kvinna och Owe var mycket stolt över henne. När Owe blev tvungen att åka hem för att genomgå en operation, seglade Greta själv deras båt, från Sydafrika till Sydamerika. Ombord hade hon en ung, oerfaren flicka från Sydafrika, som avlösare. Vilka kvinnor det finns och män också! Dom har varit ute och seglat under många år och är nu på väg tillbaka till Gran Canaria, där dom har en båtplats. Vi träffades ett par gånger innan dom skulle segla vidare, och vid ett tillfälle läste Owe en dikt, som vi sedan fick nedskriven. Den är mycket tänkvärd och vi har lagt in den på vår hemsida, första sidan.

	Lämnar marinan och lägger oss för ankare i viken utanför varvet, för att gå till närmaste marinshop. Vi ska köpa en ny ventil till septiktanken och byta ut den gamla, som har gått sönder. Ventilen som finns, passar inte riktigt till septiktanken. David hämtar den och justerar ventilen, så att den passar.
	Efter att ha fått tillbaka septiktanken och satt den på plats, så lättar vi ankare. Det var lättare sagt än gjort, vi satt fast! Vad göra? Vi beställer en dykare och han kan komma om fyra dagar. Bra, då ligger vi säkert här tills Lucia har lussat färdigt.

	12 december 2009 Lördagen den 12 december åkte vi till downtown Port of Spain och lyssnade på Silver Stars Steel Orhestra, som hade anordnat en julkonsert. Silver Stars är f.n. de regerande mästarna på Trinidad och de är helt otroligt bra. Dom spelade bl.a. Mama Mia och Phantom of the Opera. Pratade med bandmedlemmarna i en paus och dom tyckte verkligen om ABBA:s sound.

	Ett annat band spelade dansmusik och Janne och jag var uppe och svängde våra lurviga. Det var hålligång hela natten på Silver Stars bakgård.
	Tidigare på dagen när vi var och handlade, såg Janne en bekant rygg och det visade sig att det var Erik Lindgren ombord på S/Y Spirit, Saltsjöbaden. Oväntat möte. Dom skulle segla vidare till Grenada på Luciadagen.
	Mellan juni och december råder regnperiod i landet. Det regnar i princip varje dag, ofta skyfall och då ser man knappt sina båtgrannar.
	På Luciadagen bjöd Janne och jag ett gäng svenskar, på kaffe, glögg, “lussebullar och pepparkakor”. Den riktiga känslan ville inte riktigt infinna sig i värmen, men glöggen blev god. Luciadagen, var den första regnfria dagen på mycket länge.

	15 december 2009 Den 15 december kom dykaren och hjälpte oss med ankaret, vi hade inte kunnat få loss det själva. Ankarplatsen är känd för dålig botten och en massa järnskrot har dumpats där genom åren. Vi hade fastnat i något skräp och kättingen hade vridit sig runt flera stora stenar. Dykaren kostade 400 TTD, ca 500 SEK. Chaguaramas är en utmärkt plats att lägga upp båtar på. Bra pris på beställda arbeten och materiel, det finns också tillräckligt med kunskap att tillgå.
	När vi lättat ankare åkte vi till Scotland Bay, dit kommer man bara med båt. Det är en vacker bukt som präglas av regnskogsklädda berg och ett rikligt fågelliv. Svalorna vilar ofta på båtarnas mantåg och spanar efter föda.Varje morgon såg och hörde vi några gröna papegojor, när dom flög över regnskogen. Vi såg också sköldpaddor och massor av fisk. Däremot såg eller hörde vi inga vrålapor, dom befann sig tydligen på andra platser vid den här tidpunkten.

	Provade watermakern, men tyvärr så läckte den som ett såll. Vi blev tvungna att åka tillbaka till marinan, för att ännu en gång anlita vattenmannen David. Vi gjorde en provtur med honom, för att han skulle se var läckaget kom ifrån. Det visade sig att det berodde på slarvfel, inte Davids. Återigen fick han ta in watermakern till verkstaden.
	På julafton, bjöd vi ombord besättningen på S/Y Ohana, Uffe och Karin. På julbordet fanns det julskinka, köttbullar, revbensspjäll, brunkål och till kaffet åt vi cheesecake. Det enda vi saknade var sillen. Uffe spelade på sitt dragspel och det var mysigt. Han hade tyvärr konkurrens av högljudd musik från land, så det blev inte så många bitar. Vi hade mycket trevligt, men någon julstämning infann sig inte p.g.a. rådande omständigheter.
	Sex dagar senare kom David tillbaka och installerade watermakern igen. Därefter var det dags för en provtur, men han skulle bara hjälpa en annan båt och sedan återkomma till oss. Vi såg inte röken av honom. Fick telefonkontakt och då beslutades det att han skulle komma tillbaka söndagen den 27 december. Vi åkte ut och testade watermakern. Gissa om den fungerade! Icke sa’ Nicke, återigen tillbaka med en annan komponent till verkstaden. Vi talade om för honom, att vi ska vi segla vidare till Grenada imorgon och då måste han absolut komma tillbaka med den delen, så fort som möjligt.

	28 december 2009 Idag, den 28 december, kom han klockan 9.30, en trevlig överraskning. Varje gång som David kommit till vår båt, har han sagt att han kommer klockan 9.00. Han har aldrig kommit då, utan klockan har varit närmare 11.00. Detta kallas trinitid. Igår slog Janne och jag vad om, vilken tid han skulle dyka upp. Janne sa’ 9.45 och jag sa’ 10.30. Prick klockan 10.30 kom han och jag vann, men jag har inte fått något pris än?
	Nu när allting var klappat och klart för avgång, får vi vädret emot oss eller rättare sagt vågorna och enligt prognosen, kommer det inte att ske någon väderförändring inom dom närmaste dagarna. Vi beslutade att stanna kvar här och fira det nya året tillsammans med Uffe och Karin. Har bokat bord på Lighthouse Restaurant i marinan och där kommer det nya året att ringas in. Efter en romantisk middag, fortsätter firandet med party i en nybyggd bar, det hela avslutas kl. 02.00. Det blir nog mer hålligång här, än i en vik på Grenada. Allt som händer har en mening
	När vi seglar till Grenada så kan vi inte hålla rak kurs, utan måste hålla ut ca 10 nm från borrtorn som är belägna ungefär mittemellan Trinidad och Grenada. Orsaken är att runt oljefält Hibiscus härjar pirater, företrädesvis från Venezuela. Det har inträffat flera incidenter där, den senaste rapporterade händelsen skedde för en vecka sedan.
	Tre tyska medborgare lämnade den här marinan, för vidare färd mot Grenada. Efter 40 nm kom en båt, s.k. pirogue och bordade deras segelbåt. Det var sju eller åtta män, beväpnade med automatgevär och de sköt skarpt mot besättningen. De band och satte handdukar över deras huvuden. Efter drygt en halvtimme lämnade männen deras båt och då hade dom stulit allt som fanns ombord, mat, kläder, instrument, alla värdeföremål, pengar m.m. Det måste vara oerhört svårt, att komma över en sådan traumatisk händelse.
	Förr kunde man segla till venezuelanska fastlandet men nu avråds alla att segla dit, för det har blivit ett mer eller mindre laglöst land, sedan Hugo Chavez tillträdde 1999. Piraterna attackerar även sina grannar, fiskare från Trinidad. Dom stjäl deras båtar och motorer och slänger fiskaren i havet. Däremot ska det vara ok att segla till öarna som tillhör Venezuela.
	De flesta seglare är medvetna om riskerna som finns i dessa farvatten och agerar förhoppningsvis utifrån det.
	Ett möte har hållits efter den senaste händelsen, angående säkerheten för seglarna. Ärendet verkar ha hamnat på en högre nivå och enligt de senaste uppgifterna skickar USA, fartyget Alabama till området och Coast Guard från Trinidad och Grenada ska höja säkerheten. Enligt information som vi delgetts, kan Trinidad samarbeta mycket bra med Grenada men det är samarbetsproblem med Venezuela.
	P.g.a. ovanstående, är det en fördel att segla tillsammans med en annan båt, känns lite tryggare och man kan hjälpa varandra om det skulle bli nödvändigt. Dessutom kan vi fortsätta att ha roligt och skratta ihop, som vi gjort sedan vi träffades på Power Boats Yard.

	Här kommer Christopher Columbus ännu en gång. När han upptäckte Trinidad år 1498 på sin tredje resa, bodde det karib- och arawakindianer på ön. Urinvånarna dog under kolonisatörernas ledning och numera befolkas Trinidad av ättlingar till afrikanska slavar, europe’er och asiatiska gästarbetare. I mitten på 1800-talet, förbjöds slaveriet och det ledde till arbetskraftinvandring av indier, kineser och portugiser. I början på 1900-talet kom också invandare från Libanon och Syrien. Trinidad och Tobago blev självständiga 1962 och 1976 blev de slutligen en republik.
	Vi har trivts mycket bra på Trinidad och träffat många underbara människor. Snart säger vi också ”bye-bye Chaguaramas!”, som vår italienska granne sa’ många gånger på varvet, i samband med sjösättningen och vidare färd mot nya äventyr. Han var så lycklig när hans båt, äntligen kom i vattnet.
	God fortsättning och Gott Nytt År önskar vi er allesammans!